Nu sitter jag här och filosofierar igen.. Detta med att hitta sin "the one", de kloka säger att de finns en för alla att man bara behöver hitta sin pusselbit som man passar ihop med. Jag som är syniker och inte tror på de där så vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Men jag hoppas ju självfallet att det är så.
Dock tror jag att en person kan passa ihop med fler olika men när de verkligen är "the one" så märker man. MEN hur märker man? När de spritter i hela kroppen då man ser personen? Eller när man pratar med den personen? Ni som lever i ett par förhållande, hur ser ni på det? Hur visste ni att den ni har var den ni skulle spendera ert liv med? Var de bara en självklarhet eller växte det fram?
Själv känner jag ju att jag vill ha någon som man kan spendera livet med självklart. Det vill väl de flesta?
Men har jag för höga krav att det är därför de alltid går åt helsefyr? Jag önskar att det fanns någon som förstod mig och accepterade mig precis som jag är. Någon som är på samma våg längd i tänkandet och som ser samma saker som viktiga i livet. Någon som SER mig, inte bara tittar. Låter detta väldigt märkligt eller rätt förståndigt? Självklart finns de MASSOR med andra punkter också.
SÅ SANT, när vi ska sitta och små pika trotts jag ej gjort fel.
Don´t get mad... Get even!
I övrigt så är de riktigt bra här hos oss, vi var ett litet gäng som spela monopol igår och hade kul medan P var hos pappa sin till 23.00. Lycklig men mycket trött brud som kom hem. Hon däckade på 2 röda. ;)
De jag gjorde jag med iofs när jag kom under täcket. :P
Idag blir de jobb från 13-21, en av mina få kvällsturer. Nåja, de går bra. :) De brukar kunna gå rätt fort när man en gång är där. Men jisses vad jag är trött ändå och vi ska åka ut mot tjejernas barnvakt 12 redan... :P
Tänker bjuda på 2 bilder från i vintras på 3 av mina guld vänner! <3 Och så en på ett par av mina nya skor.
Pamela & Ia... <3
Näse <3
Mina nya skooor!!!! :D <3
Ibland när man jobbar med de jag gör så känns de som att de inte finns möjlighet att ge de men verkligen skulle velat. Igår fick jag verkligen ge allt jag ville. Jag fick vara delaktig i ett så vackert ögonblick och jag kommer vara evigt tacksam till detta. Tack!
De känns som att jag haft en sådan denna vecka. Helt slut i kropp och själ.
Så illa att jag till och med börjar fundera hur de riktigt är med mitt psyke då jag pekar finger och morrar åt min tvättkorg som är full med rena kläder som ska vikas... OCH sedan undrar jag varför jag är singel.. Eller nä, de gör jag egentligen inte. :P
I början av veckan kom jag även på mig själv att prata högt och ljudligt med mig själv på stan, tur att de inte var någon annan närvarande. :P
Förra natten sov jag isch 2 timmar, helt färdig drömde vansinniga mardrömmar och var helt kallsvettig när jag vaknade, fiiiina grejjer. Och en av mina patienter var med i drömmen.. :/ Huga liga! Nåja, de var bara upp och iväg på jobb imorse ändå det. :P Seg i huvudet och tappad i golvet.
Lill tösan vart inskriven i skolan ikväll. Lycklig och glad skuttade hon därifrån och jag såg ännu en gång en så stor skillnad på mina barn. P är så mycket självsäkrare på något sätt än A var då hon började. :)
Nåja, i helgen bär de ut i åländska skärgården. MYCKET behövligt. :) Ska ut till bästa vännens hemtrakter och bara vara. Ska bli helt underbart för både kropp och själ. Och sedan även ledig 3 dagar efter det. Välbehövligt även det. :)
Nu ska de bli lite O.C och sedan sova. Känns som att jag verkligen behöver det efter denna natt som var!
Tjingeling
lördag 7 april 2012
Denna satte jag upp på FB 2010. Och tycker fortfarande den är helt klockren, därför vill jag dela den med er som läser min blogg. Läs begrunda och förstå hur galet vissa saker i bibeln verkligen ÄR. :)
.jpg)
